stocknaden

vad  vad gör jag  vad gör jag här  vem satte mig här  varför är jag här  varför är jag här  vad ska jag göra  vad ska jag göra här  vad är det som händer  vem är du och vad är det som händer  vad är det jag ska se  vad är det jag ska fatta  vad är det du vill  hur hamnade jag här 



här  här vill ingen vara  här vill ingen bo  men vart ska jag ta vägen  jag är här  vad ska jag göra här  lakanen glider undan  täcket väger för lite  det ger ingen värme  jag kan inte bo här själv  det är för stor yta och för lite värme  värmen skingras redan  sovrummets tak stiger  väggarna försvinner  jag ser bara brus  vad är detta brus  vad ska jag se i detta brus  var är värmen  berätta  var är värmen  sängen är för stor  den är bara yta  rummet växer och blir tommare och tommare  var



var är alla  var är alla och hur hittar jag här  hur hittar jag här  jag krymper och blir så liten jag kan bli  jag kramar min rygg   ett dumt litet barn   mina armar är för korta  de når inte ens runt kroppen  här finns ingen värme  ingen bröstkorg  ingen hand  allt är för stort  så stort  varför är det så stort  varför är allt så stort  jag förstår inte  varför allt är så stort  vad



vad gör jag med detta  vad är nästa steg  det finns ingenstans att gå  ingenstans att ta vägen  ingen stig  det är stig överallt  jorden är upptrampat  bara lerigt gräs det står nakna elskåp längs vägen  asfalten är täckt av brunnslock  hissen är bara knappar  upp och ner och höger och vänster  vart ska jag  vad gör jag här  i en sal i en större sal i en ännu större sal  betongväggarna är knottriga av kloaköppningar  hur klarar jag mig här  allt är så stort 

jag ser bara hinnan  hinnan över vägen  asfaltsgruset  asfaltsslaggen  det osar och stinker  där uppe  där uppe är det varmt  stinkande utsmetad värme  det är varmt men det skingras  hur rör jag mig långsamt nog  hur rör jag mig så långsamt att värmen inte skingras  hur



allt bara skorrar  jag ser bara sot och damm  här finns inget att göra  här finns inget för oss  vulkanvintern klär jorden  malvingar och bränt papper och hudceller och olja och sand och bark  och brus i varje punkt  vad gör jag mot bruset  vem är jag mot bruset  bruset i bruset  allt är så stort och så svårt  

slaggstranden försvinner i olja  övergången är osynlig  kan jag ens simma  jag kan inte simma  vad är jag mot slaggstranden  mot olja som aldrig krusar sig  vad



jag är bara ett barn  ett litet litet barn  så litet och dumt  jag fumlar i luften  inget ger efter  inget tar emot  jag kryper på alla fyra  ner i oljan och upp igen  jag är bara ett litet litet barn  in under presenningar   presenningar under presenningar under presenningar   ännu fler presenningar  hur kan det finnas så många presenningar 

jag är här  här under  var är alla  hur kan jag hitta alla andra  de är här under också  kan de säga att det är okej  säg  säg att det är okej  att det är okej  jag behöver inget veta  jag behöver ingen hitta  jag behöver bara höra  kan du bara säga det är okej  säg  det är okej  okej



fast det trycker mot ögat  papperslappar utan bokstäver  urtvättade kläder  kupade händer runt ansiktet  händer utan kroppar  rep som spänner och drar  myrstackar utan myror  sopberg av gatuskyltar  stocknaden  det stockar sig  sätter sig i halsen och hugger i buken  det är för djupt och för nära  det sitter för snävt  öronen tjuter  rören och haglet och larmet  det sitter i öronen  det suger i svalget  strupen och magen  det bränner när jag skiter  raspar i halsen  säg att det är okej   säg det  säg att det är okej  okej

här i kratern  bland solfläckarna som sveper förbi  i larmet och suset  det håller mig vaken  jag kan inte sova  säg det  det är okej  fast jag inte kan sova   jag kan inte sova för jag kan inte sova för jag inte kan sova   vem kan jag ringa  finns det någon jag kan ringa  det finns ingen att ringa

bara döda föräldrar  föräldrarnas döda föräldrar  föräldrarnas föräldrars döda föräldrar  oändliga kedjor av döda föräldrar  alla vaggor är borta  jag ser bara kedjor



kedjor som inte tar slut   kedjor som bara fortsätter   vad gör jag med kedjorna  jag förstår inte  jag förstår inte   jag försöker se  se på kartan  kollage av kartor  kartor i andra kartor  cigarettbrännmärken  diagram i diagram  pilar som pekar på andra pilar som innehåller mindre pilar som alla pekar på varandra  kors och tvärs och fram och tillbaka  lager på lager på lager  så tätt och snabbt och tungt  det hopar och viker sig  stockar sig   kurvan förskjuter nästa kurva som förskjuter nästa kurva som förskjuter nästa kurva

linjerna dånar  jag hör inte min röst  bara tomt dånande  ordlöst brus  nakna läten  så övertygade och så angelägna  förstår du  hör du  inga ord bara ljud  punkter som hopar sig  bouba och kiki  inget att tolka och inget att förstå  bouba och kiki  och  och det förstår du  det hör du  zooma ut  zooma ut lite till  det ser du  det ser du  



du ser malen  låt mig se malen  är det den som fladdrar  är det mask i huvudet  den gnager på mina urtvättade kläder  tuggar igenom  är det malen som är luden  den smeker min kind  parasiten driver den mot taket  upp mot taket  mot bruset  genom hinnan  håret mot kroppen  daggdränkt hår som slickar kroppen  rummet är tomt och håller mig i famnen  i kroppen  i bruset  jag vill upp  jag vill upp  upp



låt mig komma upp  hur tar jag mig upp  jag förstår inte  jag förstår inte hur jag ska ta mig upp  jag förstår inte   jag förstår inte hur du klarar detta  hur ska jag klara detta  hur  det finns inget att förstå  inget att göra och inget att se  allt fladdrar och slår  täcket glider iväg  allt står mot bruset  det vill mig inget ont  det vill mig ingenting  jag vill inte  jag vill inte  vad är det jag ska fatta  vad är det som händer  jag vill inte  jag vill inte  vad är det som händer  vad är det som händer  vad